<3

Tänker man mer när man inte mår helt bra?
Jag försöker att ta en dag i taget, att leva just nu, att uppskatta det jag har just nu och göra det bästa av det. Och jag ångrar mig inte, det gör jag verkligen inte. Men jag kan inte sluta tänka på hur det kmr bli, hur det kmr sluta, eller om det faktiskt blir en ny början? Jag tvivlar dock på det, eller inte tvivlar, men jag vågar inte tro på det..