Tankar..

Jag är ledsen för att jag faktiskt ljög för dig.. Det är verkligen inte likt mig, men jag trodde verkligen att det va sant. Men sanningen är att jag ljög för mig själv.. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill, men jag antar att det är ganska uppenbart att det jag sa till dig stämmer inte längre..
Sanningen är att jag har känt såhär länge, men vill inte erkänna det för mig själv.. Jag vet inte riktigt om jag gör det nu heller, men jag tänker iaf inte ignorera det längre, eller sätta dig emellan.
Jag tycker verkligen om dig & jag bryr mig om dig.. Men det finns någon som jag dras till mer, vare sig jag vill det eller inte..
En person som jag känt länge nu, och som fortfarande växer i mina ögon. Trots att vi bråkar ibland, så löser vi alltid det efter. Man tycker ju olika och att vi ändå tar upp det med varandra är ju något? Jag skulle vilja igorera han ibland, det är också det jag har försökt göra men det går inte längre. Jag är rädd, och jag har ingen aning om vart vi står nu? Men jag tror verkligen på hans ord, och dem blir mer och mer. Jag hoppas bara att du inser det, innan det är för sent.